Mitt 2013

Nu är den klar. Här är min återblick/smällkaramell/reflektion/årskrönika av mitt 2013. Vilka händelser och funderingar och insikter som varit roliga, vilka som har varit svåra och vad jag har lärt mig. Om ni inte gillar långa sentimentala inlägg så föreslår jag escape-knappen i vänstra hörnet, för nu jävlar.

I år har jag även fört årsdagbok hela året, och allt i kursiv text är citat från årsdagboken.

61260a7a66f411e2999e22000a1f8afc_7

Min första begravning (25 januari)
I slutet av 2012 dog min lågstadielärare Johan i cancer, och i januari gick jag och mamma på hans begravning som skulle komma att bli mitt livs första. Väl i kyrkan träffade jag alla mina gamla lågstadielärare och vad jag förväntade mig skulle bli en tragisk, sorglig, hemsk eftermiddag blev istället en nostalgisk, vacker, eftertänksam och fin sådan. Det blev en dag då vi mindes Johan och hans genuina, roliga sidor. Vi hyllade honom genom att våga skratta och ha trevligt tillsammans. Det hade han velat. Åh vilken bra dag det var.

“Jag gråter men det är trygga tårar” – Årsdagbok 25/1

057f3ca276ba11e2ab9622000a9f1423_7

Matsalsguldklimpar (hela året)
Det här är en luddig punkt, men det är okej. Jag vill värdesätta och minnas alla luncher med mina vänner i skolmatsalen. Under året har Daniela fått rinnande mjölk över sig, Susan har druckit ett glas currysås (mot rimlig ersättning förstås) och alla gånger Linda har klagat över att vi får “LÄTTA” som smör, de går inte ens att numrera. Dessutom sker dessa händelser alltid tillsammans med en tallrik varm mat framför en. Hur kan man inte älska det??

Mindfack (28 februari)
I slutet av februari uppträdde våran klass för första gången på riktigt, med den egenskrivna pjäsen MINDFACK. Den handlade om intrigerna och konflikterna på ett sjukhus, mellan läkare, patienter och anhöriga.

Jag spelade sexist och jag älskade varenda sekund av det, att få träda in i en annan människa och bara vara dum i huvudet helt skamlöst. Det var första gången jag “gick in i karaktär” under en längre tid – på riktigt. Sedan att få se alla sina klasskompisar spela ut i sina karaktärer och visa vad de gick för var helt magiskt. Detta är något jag alltid kommer minnas.

Screen Shot 2013-12-29 at 10.46.58 PM

Vill ni se föreställningen så finns den på Youtube! http://www.youtube.com/watch?v=HnfQdrfQq0E

Ångesten (januari-september)
Även om jag kommer minnas 2013 som det bästa året hittills i mitt liv, så har inte allt varit så jävla kul, såklart. I början av året fick jag ångest för första gången. Först visste jag inte vad det var, det var tankar om hemska saker som jag verkligen trodde skulle hända, men ju mer tid som gick ju mer insåg jag vad det var.

Första gången jag kände såhär var på inspelningen av Hela Sveriges Fredag (ganska ironiskt då det typ är det tramsigaste mest lekfulla tv-program som finns, haha):

“Gick tillbaka till hotellet och i väntan på Linda fick jag ångest. Fick en klump i magen och en panikkänsla, skam typ. Det gick över när Linda kom, men tjugo minuter innan vi skulle filma kom det tillbaka. Ringde pappa och grät, det var betryggande. Trodde det var bra igen, men sedan ute vid A-K [inspelningsledaren] brast det igen. Det blev t.o.m lite snack om att jag inte skulle vara med, men jag tog mig i kragen och var med ändå, och då försvann det. Jag är så tacksam för att jag fick vara med och det var så kul och blev så fint bemött av alla. Det känns som en lättnad att det är över, det är fortfarande lite jobbigt men mycket mycket bättre.” – Årsdagbok 20/1.

Såhär i efterhand tror jag att det blev så väldigt jobbigt just den dagen på grund av nervositet. Jag skulle ut och vara så himla glad och alert, men när jag då inte kände mig så på insidan så tror jag att den negativiteten som fanns därinne blev överväldigande. Är fan sämst på att förtränga känslor, det går bara inte. Men somsagt så försvann det när vi drog igång, och jag ångrar inte en sekund att jag var med, det var så kul även fast jag inte ens kunde svara rätt på frågan ‘hur många bokstäver finns det i ordet “Sommarlov”?’ (sämst).

Hur som helst, ångesten kom tillbaka och det gick upp och ned ett bra tag. Jag minns att jag tänkte “Ja, men om några veckor är det borta, William”, och så blev jag alltid lika besviken varje gång det inte blev så. Jag blev less på att må sådär, jag ville vara glad! Jag ville inte ligga på kvällarna och tänka negativa jobbiga tankar, jag ville somna efter fem sekunder och leva mitt liv som blåst och problemfri, som jag oftast gör. Men man kan inte hjälpa hur man känner.

Men det gick över. Jag tror det var i september som jag insåg att det var helt borta, och det gjorde mig så himla glad. Det är klart att det kan komma tillbaka, men nu är jag inte rädd för tankarna längre, för att jag vet att det inte är någon fara. Och på så sätt hade jag inte velat ha den första halvan av 2013 på något annat vis, för att jag har faktiskt lärt mig av det och blivit starkare.

Jag har två råd till dig om du har ångest eller bara mår dåligt.

1. Våga känn efter.
Det är så himla viktigt att du inte försöker förtränga allt du känner, för då blir allt bara värre. Förnekelse är giftigt, det är först efter att man har accepterat att allt inte är så jävla lyckligt hela tiden som man kan må bättre. Våga sitt hemma och deppa, våga prata om hur du känner, våga gråt. Livet är inte en jävla schlager.

2. Jobba aktivt för att krossa negativiteten.
Samtidigt som du vågar känna efter så är det lika viktigt att du alltid jobbar för att må bättre. Det kan vara att du skriver om hur du känner, du kan läsa böcker om oro och ta hjälp därifrån, du kan prata med en kurator. Jag gjorde alla tre och det är jag glad för. Det hjälpte jättemycket. Jag tror att känslan av uppgivenhet hade varit mycket större om jag bara hade suttit och tyckt synd om mig själv, det ska man inte göra. Gör saker åt dina problem, jobba mot! Sluta aldrig jobba mot!

9836ba54956c11e2984f22000a1fb895_7I Finland med Mark (4-7 april)

I januari hörde reseprogrammet “Två på Resa” av sig och undrade om jag ville åka till Finland med Mark Levengood. Eftersom jag träffat Mark tidigare och vi kom bra överens så tyckte jag att det lät som en ypperlig idé, och på min födelsedag den 4 april så bärde det av. Och fyfan vilken resa. Inte bara fysiskt, utan även mentalt. Det här var första gången jag reste någonstans själv, och för mig var det stort. Var så jääävla rädd för att sova på hotellrummet själv, hade byggt upp visioner om hur finska terrorister bombade mitt hotellrum, men jag klarade det (med Danielas hjälp i telefonen, tack och lov). Och den känslan var otrolig, kände mig som Obama/Meryl Streep.

Sedan ska jag inte ens börja prata om vilken klok, empatisk och underbar människa Mark är. Han är helt otrolig på alla sätt och vis och om jag kan vara tio procent av hur godhjärtad han är, då är jag nöjd.

“Nu på kvällen har jag och Mark suttit och pratat, och det var guld. Jag berättade lite om ångesten, och då sa han nått så jävla bra. Han sa att ångest är växtvärk i en tid av förändring. Så himla sant.” –Årsdagbok 5/4.

969102_482864458452741_2081634906_n

När jag föreläste för högstadieelever i Enköping (16 maj)
När min gamla favoritfröken Yvonne hörde av sig och ville att jag skulle föreläsa om filmskapande på skolan hon jobbar på var också en guldklimp. Blev så djävulst nervös innan dock. “Jag kan ju knappt redovisa inför klassen, hur ska jag ens klara det här?” minns jag att jag tänkte. Men det gick så himla bra, och känslan efteråt har jag aldrig varit med om. Så jävla fina ungdomar som applåderade och visade stöd, jag kände mig som en rockstjärna. Eleverna glömde säkert allt dagen efter, men för mig var det en av årets bästa dagar, lätt.

95e3fb120a9d11e3a1fa22000a1f9261_7Charlie (1 juli)
I hela livet hade jag drömt om att vi skulle skaffa hund och den 1 juli så kom isbjörnsungen hem. Haha, minns att samma dag som pappa och Marie köpte Charlie köpte de även en tavla med citatet “A home without a dog is just a house”, jotack. Den tavlan sa allt – nu jävlar var vi hundägare på riktigt. Självgoda överlägsna hundägare.

Whitney Houston (juli-nu)
Har blivit ett hardcore fan av Whitney Houston under året. Har insett hur underbart det är att se upp till en annan människa. Älska glorifiering.

Williams Lista 2 (april-november)
18ede590d45c11e293ab22000a9f1919_7I mitten av april så började jag och Thobias Hoffmén (manus och regi) jobba med att få fram en andra säsong av webbserien Williams Lista. Vi bollade fram den nya säsongens största storylines, kärleksintresset Vanessa, den svartsjuka Sara, Lennartsson och sommarjobbet. Och sista helgen innan sommarlovet så satt vi där, med alla manus i handen och började filma. Det var början på en resa som jag har så många att tacka för. Varje kväll somnade jag med ett enda dilemma; “Vad fan har jag gjort för att förtjäna det här?”. Sedan blev jag paranoid och tänkte på karman och intalade mig att snart går allt åt helvete, men jag har haft tur.

När jag tänker på ögonblicken jag minns och älskar mest så åker direkt tankarna tillbaka till de jävligaste stunderna. Det bästa var när vi var vid Nydalasjön tre på natten och filmade de sista vattenscenerna. Vi var kalla och jag hade tappat mina glasögon i vattnet och skrapat upp min armbåge – men vi var tillsammans och vi filmade och frös men mådde så gott i alla fall.

6da46a461e4911e38c0122000aa802dd_7

Sedan när Sissela Kyle klev in i rummet den där dagen vi skulle spela in psykologscenerna. Den dagen var också helt magisk. Hon är den ödmjukaste och roligaste skådespelaren jag träffat i mitt liv, och det var en sådan ära att ha med henne. Samma med Leif Andrée som spelade körskolelärare.

Williams Lista 2 finns att se HÄR, och bakom kulisserna-serien finns HÄR.

Jag har blivit feminist (hösten 2013)
I höstas började jag gå kursen “Etik” i skolan, och när vi kom in på området feminism så fick jag upp ögonen för denna fantastiska och viktiga ideologi. Alla mina fördomar krossades sönder till ströbröd och ur smulorna växte en insikt fram. Jag är idag stolt feminist och önskar att alla, kvinnor och män och alla däremellan, kunde ta sig tiden att läsa på lite och inse att jämställdhet är något som är livsviktigt för vårat samhälle, och för att nå det så måste vi först och främst höja kvinnors rättigheter och privilegier. Våran generation har ett stort ansvar. Vi ska inte frukta och blunda, nu förändrar vi. IT’S ABOUT TIME.

Lajv (10 oktober)
I oktober tackade jag och mina kompisar ja till att delta i ett post apocolypse-lajv, och det var så jävla kul. I en kamp mot hybriderna i oktobernatten blev det höstens mest adrenalinfyllda kväll. AHHJGIFSH DET VAR SÅ SPÄNNANDE!!!! Om ni gillar att se på spännande filmer, gör detta: DÅ ÄR NI I FILMEN!!!92e5e700336911e38f8522000a1fb838_7-1

image copy 2Min psykos (30 oktober)
Den 30 oktober hände något med mig. Det var efter att jag sett Gravity på bio med Thobbe. Jag har aldrig blivit så tagen, chockad, berörd av en film som jag blev av den filmen. När eftertexterna började rulla kände jag hur jag blev yr, det svartnade för ögonen, alla ljud kändes avlägsna, jag blev skakig och kallsvettig och dåsig. Mina kinder fick sockerdricka och jag blev så himla lycklig. Jag vet inte om Thobbe hade applicerat någon slags drog i min dricka under slutscenen, men fyfan vad underbart det var. Jag har aldrig blivit så påverkad av en film. Jag fick på något sätt en uppenbarelse över hur enkelt och underbart livet är. Att alla “problem” bara är just “problem” med “sånna här prickar runt sig”. Allt går alltid att lösa och det blir alltid bra tillslut. Tiden är för knapp för att oroa sig. Vad jag försöker få sagt här är: Se Gravity. Okej film.

91b92b94615411e3a1c812397c142e94_7

Musikhjälpen (8 december)

Jag fick sjunga min favoritlåt “I Look To You” av Whitney Houston i radio. Jag kände mig som en rockstjärna för andra gången i år. Prisa gudarna/Sveriges Radio/Emma Knyckare för att detta hände. Jag har växt så mycket.

http://www.svtplay.se/klipp/1663068/william-spetz-sjunger-whitney?tab=klipp&sida=1


Svenska Hjälta
r (16 december)

Vet inte vad mer jag ska säga förutom att det var ett genuint hjärtvärmande projekt som har gett mig inspiration, motivation och så mycket hopp. Jag är så glad och tacksam att jag fick vara en del av juryn.

Mormor kom hem (24 december)
IMG_0125Jag har alltid varit nära min mormor. När jag tänker på min barndom så får jag direkt minnesbilder över hur jag hoppar i hennes soffa eller äter jordgubbar och leverpastej (vid olika tillfällen då) i hennes stuga i Pite. Dessvärre lider hon av KOOL, en lungsjukdom som kan liknas vid astma. Man får svårt att andas vid ansträngning, något som har gjort att hon inte orkat göra så mycket de senaste åren.

En av de tuffa kvällarna var på hennes 70-årsdag i januari. Jag hade precis avlivat min fina råtta Umami då jag åkte hem till henne för att gratulera och fika.

“Sen begav jag mig mot mormor för att ge mitt peppbrev, men när jag kom dit hade hon jättesvårt att andas. Ingen ville ringa [efter ambulans] vilket gjorde mig uppgiven och precis när jag var påväg att storma ut så gick mormor med på att åka in. Det var dramatiskt i ambulansen, då mormor skrek “Jag dööör” och blåljusen blinkade. Danni kom och var med mig under kvällen på sjukhuset och saker lugnade sig. Mormor är trygg på avdelnigen och läkarna sa att det kunde vara en propp i lungan – hur som helst så tror jag att det ordnar sig.” – Årsdagbok 10/1.

Mormor hade ingen propp i lungan och som tur var så var årets värsta kväll över. Vi gick till och med på promenad i sjukhuskorridoren några dagar senare.

“Mormor inledde med att säga att ‘det var en jobbig dag idag’, men hon blev piggare och piggare under mitt och Lindas besök, och när jag förde fram frågan om att gå lite i korridoren förväntade jag mig ett strikt nej, men hon svarade bara ‘njaa’, som sedan blev ett ja! Det fick jättebra (hon hade syrgas) och det var så skönt att se henne sådär, utåt och framåt. Sen satt vi i soffan [i korridoren] och pratade och det var så trevligt.” -Årsdagbok 12/1.

image

Det går upp och ned med mormor. Vissa dagar har vi lagat mat och bakat och vissa dagar har hon varit sängliggande. Men varje besök har varit kärleksfullt och jag har alltid lämnat henne med en känsla av hopp och kärlek, för att jag slutar aldrig överraskas av hennes otroliga mod och styrka. Hon är så jävla stark och hon reser sig ALLTID, trots psykiska och fysiska motgångar.

Och på julafton, när ingen kunde tro att hon skulle orka, då jävlar kom hon. Trots att det var en jobbig dag med andningssvårigheter. Trots att hon inte lämnat lägenheten på jättelänge. Trots att hon tycker julen är en jobbig tid med jobbiga minnen – så tog hon på sig sina guldsmycken och fintröjan, och kom. Det är en av de händelserna jag kommer minnas starkast från i år – när hon klampade in i hushållet och slog sig ned för att stanna hela kvällen. Jag ville bara låsa in mig på toan och gråta av glädje, men jag hade inte tid. Jag skulle se Kalle Anka med mormor.

Värderar mig själv mer (hela året)
“Har pratat med Thobbe i telefon om hur jag tycker det är jobbigt/underligt att jag inte har några [nära] killkompisar.” –Årsdagbok 13/1.

Det skrev jag för snart exakt ett år sedan, och jag blev förvånad. Den tankeverksamheten existerar inte i mitt huvud idag. Inte för att jag har gjort något aktivt val åt det och blivit kompis med grabbar som heter Lukas och Herman, men för att jag har insett att samhällsnormerna för “hur man ska vara” inte är något jag kommer bli lyckligare av att följa. Och för att jag vet att jag är bra som jag är. Den tryggheten hade jag inte i början av året, utan den har växt fram, och växer fortfarande, och det är jag faktiskt riktigt glad för.

Tack för ett underbart år. Tack ni som läser, tack mina vänner, tack alla ni som formar mig till den jag är varje dag. Utan er är jag bara hud och handsvett.

image

Advertisements

41 thoughts on “Mitt 2013

  1. Wow, jag finner nästan inga ord. De flesta ser bara den ytliga William. Han som är rolig och bra på det han gör, men bakom finns en annan person också. Så otroligt intressant och rörande att läsa. Tack! Gott nytt år på dig och ta hand om nära och kära.

  2. Du är så fin William, så fin. Pga ett dödsfall i min familj och sjukdom så har jag oxå växt väldigt mycket detta år. Du är min idol William, min största idol gällande livet, för precis som du säger, livet är ingen jävla schlager. Men när man tar hand om alla sina tankar och känslor, både bra och dåliga, då är livet väldigt fint ändå. Du är hyperbra och känn dig stolt över att du vågar vara dig själv, du är en väldigt stor och sund och bra förebild för många. Du är iaf min förebild och idol. /Moa

    • Helt grymt inlägg! Ville bara säga att du är super och att jag var på mitt livs första begravning under 2013 också. Både min morfar och farfar dog nu under hösten så under 5 veckor var jag på två begravningar. Trodde det skulle vara sjukt hemskt men det blev väldigt fint! Tack för all uppmuntran du ger!

  3. Underbar läsning! Jag lider med dig angående din mormor, då jag vet precis hur det känns. Min mormor lider också av kol och åker fram och tillbaka till sjukhuset akut med jämna mellanrum. När det är som sämst måste man minnas det fina, barndomen och hur de är när de mår som bäst. I övrigt önskar jag dig all lycka med att år 2014! Du är grym på det du gör och man märker att du är dig själv, till skillnad från så många andra som håller på med samma sak. Jag beundrar dig! 🙂 Gott nytt år! ❤

  4. Jag har nu suttit och skrivit ett mejl till dig om Min ångest och hur jag bekämpade den , för man ska våga prata om sådant. Hoppas du läser mejlet och svarar (Varning för lång text i mejlet)
    Skickat Till din vanliga mejl
    Kram kompis
    Alexander

  5. Du är sjukligt duktig på att skriva, kan jag säga. Jag blev så inspirerad, rörd, glad, ledsen. Mest ledsen för din ångest och din mormor. Mitt 2013 har varit ungefär likt, jag har börjat må dåligt, min morfar har dött, har blivit feminist, har en till förebild, (Du är dock fortfarande en av dem.) Jag ville iallafall säga att du är en anledning till att jag orkar allt, och utan att sträva efter min dröm att få träffa dig vore det ännu svårare. Du äger, du är bäst, du förtjänar mest. (min kompis träffade dig på Elgiganten hihi, Marielle) Jag älskar dig William, Gott nytt 2014!

  6. du är verkligen bäst william.(!!!) Alltså ärligt, om alla var som du skulle världen vara så sjukt mycket bättre. Och btw, går på kunskapsskolan i Enköping och lovar, det var ingen som glömde din föreläsning redan dagen efter. Tvärtom. Alla pratade om den i flera veckor efteråt, så grym var den.

  7. Jag läste allt och William, vars ska jag börja?

    Du är den mest fantastiska jag någonsin har mött, jag blev helt tårögd av texten. Även om du har det svårt, så försöker du alltid att se positivt, och det är bra att gå emot normerna, det är inte kul att försöka vara någon man inte är. Nu förbereder vi oss för nästa år som vi ska försöka göra till det bästa året hittills, och jag finns alltid här vid din sida. Jag fick träffa dig en liten stund uppe i Umeå en sommardag. Jag vet inte om du kommer ihåg det, men du pratade med Emanuel, Linus & Anna, och du satt på mopeden med Linda. Jag & min kompis Anna (majskaka), var dom två jobbiga människorna på gungan som skrek för att Anton inte ville stoppa den. Vi hann inte komma ner innan ni åkte iväg. Detta var i alla fall det bästa minnet för mig iår, jag må inte ha fått riktigt träffat dig just där, men att få se dig gör mig ändå varm inombords och du sprider alltid glädje även fast du inte mår helt okej ibland. Du gör samhället till en bättre plats och med dig kan allt hända. Jag träffade dig också på fanträffen i Humlegården i Stockholm, men det har vi redan pratat om förut, hahah.

    Hoppas att du nu får en jätte bra dag nu när det är nyår och får vara omkring dina nära och kära, kram Ida ❤

  8. Du skriver verkligen fint och läste allt. Har varit ett fan av dig sedan videon ”Lisa har ju faktiskt lingonveckan” Vilket var ett år sen. Så jävla fin människa är du.

  9. Du är så himla bäst William, tack för att du delar med dig!!! Du är en otrolig människa och jag blev starkare och mer livsmedveten av att läsa detta!

  10. Så himla bra skrivet, William! Du är verkligen grym och detta inlägg gjorde mig så himla pepp och glad även fast det var mycket sorgligt med också. Du är seriöst en av mina största förebilder. Gott nytt år på dig, min vän!

  11. Min morbror är 47 år och har också KOOL. Han heter Mikael och är pappa till min kusin och bästa vän Melina. Han har haft en tuff barndom, allt jag tänker säga är att min morfar är knäpp, självisk och våldsam. Min
    kusin och morbror bor i
    Stockholm och jag i Luleå, så
    därför ser jag inte dem så
    ofta. Är fattig också, så jag har inte riktift råd heller. Med tanke på hur
    underbar och häftig micke är
    så är jag rädd att något
    händer utan att jag kan göra
    något åt det. Och tanken av
    att Melina inte ska ha sin
    underbra pappa som lärt
    henne och mig så mycket
    om datorer, spel och annat
    gör mig bara ledsen. Förstår hur du känner. Hur som helst beundrar jag hur stark
    du är som människa och jag
    vet att du kommer att komma långt i livet. Älskar hur glad och positiv du är, jag är 15 nu och jobbar så otroligt på mitt självförtroende då jag blivit mobbad m.m. William, du är underbar och jag ser upp till dig. Glöm aldrig det.

  12. Jag vill bara gråta den här texten är som en dikt varje ord visar en känsla det är svårt att håla kvar tårarna William om du läser jag vill bli som du jag vill bli lika god snäll trevlig och rolig som du

    Skriven av Simon Rosencrantz

  13. Så fint och utlämnande du skrivit William, modigt av dig. Din familj, dina vänner och alla andra människor som finns runt dig är lyckligt lottade som har dig nära. Du sprider så mycket energi, glädje och kärlek, underbart! Jag hoppas att 2014 blir ett fantastiskt år för dig. Kram
    Ps! Tack för att jag får fortsätta att vara din favoritfröken 😉

  14. Wow, William! Jag blir så berörd! Känner mig så varm i hela kroppen när jag läst din text. Det är så många saker jag kan känna mig i gen i. Så många saker som är skönt att höra att du också tänkt. Tack William för att du lyser upp ens dag! Kram Kram Agnes

  15. Jag tror på riktigt att du kommer förändra våran värld till något positivt. Kanske inte imorgon eller ens detta år men jag får bara en känsla av (ödmjuk) storhet utav dig! 🙂

  16. blev helt tagen av att få läsa allt detta om ditt liv under 2013. din mormor är verkligen en sann kämpe och jag hoppas ni har många år kvar tillsammans<3 du är en så underbar person William och jag hoppas jag nån gång får träffa dig i verkligheten!

  17. Så bra skrivet William. Ville bara inflika att min farfar också har KOOL, och har nu legat på sjukhus i ungefär en månad. Kalle Anka blev sett med honom, fast på sjukhuset. Men det känns bra att höra hur stark din mormor är, det känns som att det finns hopp för min gamle gubbe trots allt.

  18. Så sjukt bra skrivet! :’) Du är en så fin person William! Så otroligt stark, smart och godhjärtad. Ser verkligen upp till dig. Hoppas att 2014 har börjat fantastiskt för dig och fortsätter så! 🙂

  19. Så inspirerande. Du är nog en stor förebild för många. Fantastiskt att du vågar vara så sårbar och öppen med både fint och trasigt. Det gör en starkare. Tack.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s